Under plasten på framsidan av bilden finns den lera jag skall använda. När de stora lerklumparna har fått frysa sönder under vintern fås en grynaktig lera som är lätt att arbeta med.
Under husbyggarkursen gjorde vi ett blandningstest. Fyra lerblandningar gjordes:
- A. 1 del lera, 1 del sand, ingen halm (nere till vänster)
- B. 1 del lera, 4 delar sand, ingen halm (nere till höger)
- C. 1 del lera, 1 del sand, halm (uppe till vänster)
- D. 1 del lera, 4 delar sand , halm (uppe till höger)
Sedan putsades blandningarna på en platta. Efter att blandningarna fått torka någon dag har A spruckit betänkligt med an de andra blandningarna är utan sprickor.
Efter ytterligare en dags torkning har A spruckit ännu mer. B är nästan torr och utan sprickor. C har börjat få några små sprickor.
När ytorna är torra har B och D inga sprickor medan B har några få och ytliga sprickor. A har många, genomgående sprickor. Detta betyder att vi kan göra det innersta lagret lerklining (det som sätts direkt på balarna) av 1 del lera, 2 delar sand och blanda in halm. Hög lerhalt behövs för god bindning till halmen. Nästa lager görs med en blandning av 1 del lera, 3 delar sand och med halm inblandat. Vi blandar också in litet hampafiber och ca 1/2 del färsk kodynga i blandningarna. Kodyngan (urean) bildar ett mineral med leran och gör väggens yta mera väderbeständig.
